minaegnabilder

Vi är inne i november. Det är lättsamt varm ute även om det ser ut som höst.
Först tyckte jag det såg tragiskt och sorgligt ut, med de döda löven på buskarna och det kala träden.

Men jag tittade en gång till, och tyckte det såg vacker ut.
Stillsamt, lugnt och tryggt på nåt vis.....





Höst är också en årstid ;-)

Jag följde med en väninna till hennes favorit-ställe, deras stuga bortåt Näsåkers-hållet. Vi åkte ut dit på eftermiddagen då solen ännu var uppe.  Det var alldeles tyst. Orört och "ursprungligt" på nåt vis.....
Hon bjöd på god mat, och nyttigt underbar efterätt i värmen av sprakande ved och det enda lyset var levnade ljus. Stugan och de omgivande små husen mitt ute i skogen där, hade en historia som hon berättade och jag åkte tillbaka i tiden. Utanför föll mörkret snabbt, men i månljus och pannlampor kunde vi lätt hitta både vattenpumpen och utedasset när det var dags.

Vi sov över där mitt ute i Ingenstans. Tidigt på morgonen klev vi upp och på schema stod tunnbröds-bak. Eller halvtjock-kakor, rättare sagt. Jag skulle få baka halvtjock-favorit-kakor!!

Det här var en härlig resa och jag har lagt till det på mitt Upplevelse-konto, mitt i oktober med en god vän på en underbar plats. Se själv:


DAG 1

Naturlig spegel.....





Framme. Mitt i skogen.




Huset.




Tjärnen, lilla dasset och vedboden....





Så här gjorde man ju förr, för inte alltför länge sen....





Så vackert. Syns att det är upplagt med precision och känsla.
En uppvärmning av bakugnen till morgonen efter.




Finns det nåt mer rogivande att se en sprakande, värmande eld?





En liten sightseeing bortåt nån höjd, en test"mast" för ev framtida vindkraft.







På väg tillbaka till vårt lilla hus.





Naturliga färger.





Solnedgång över bergen....och husen.






Expertisen på plats och strax även värmen i huset.






Ljusen värmer gott också.






Efter en god indisk kycklingrätt bjöd hon på efterrätt, sååå gott!






Här sattes jag i arbete, vi gör en "stöpa". Ljus trodde jag man stöpte men det heter visst degstöpa.
(Jag ser nog lite tafatt ut)






Mörkt ute men välkomnade ljust och gosigt inne.




(Klicka på bilderna)

Man ser henne(s pannlampa) pumpa vatten.   Buske utanför dass i ljuset av min pannlampa.


Här är vi, hon till vänster, jag till höger. (Blir man aldrig vuxen, månntro?)





DAG 2

Frukostägg i knäckigt mycket men gott smör.






Efter ägg kommer nyttiga efterrätten i repris, toppad med en kaffe. Mums!






På väg ut i morgonluften noterar jag den vackra trappen och (kvarn-)stenen, utanför huset.







För att inte tala om höstlövens vackra färger och den lilla trappan. Tyst och stilla.







Med fokus på dasset.
Morgonmolnen är på väg att lätta och ännu en solig varm höstdag är på gång.






Se där - solen på plats och bagarstugan är nästa fokus.








Här ska vi tillbringa hela förmiddagen.







Eftersom att baljan gick sönder igår så fick en rentvättad skurhink tjäna som degbunke.





(klicka på bilderna)

Halva degen på bordet. Som blivit små ämnen att rulla. Till såna här små kakor.




Efter att jag fått en introduktion så kavlade jag, hon skötte resten - borsta och nagga och grädda.






De första kakorna - vilken upplevelse! Vilka skapelser!






Fikadags: Helt nybakta, varma med smör som smälter, att doppa i kaffe....*saknar ord*






Så var det dags för Rond 2 efter att ha tillfredsställt smaklökarna och mättat magen.






Påtår mitt i baket.






Med sån bra lärare och så många blivande halvtjockkakor, så fick jag rätt bra kläm på den här konstarten.






Kände mig nästan som ett riktigt halvproffs. Ville nästan inte att det skulle ta slut.


Skjuts in i ugnen och nån minut senare var det klart, och in med nästa.






Ute värmde solen, inne värmde ugnen, bröden och vårt anletes svett ;-)





Hinken tom, degen slut och mjölet samlades ihop till nästa tillfälle och "verktygen" plockades undan.






Det färdiga resultatet!!









På väg hem till vardagen, med bilen doftandes av nybakt i gott sällskap och en erfarenhet rikare.



Eftertanke:
För nästan 200 år sedan växte de här husen upp där mitt i skogen. Jag fick en inblick i hur det var Då.
Med en känsla av vördnad, skön trötthet och tacksamhet för att få vara med här, återvände jag till min lilla lägenhet mitt i stan, där värmen ingår i hyran och vattnet finns bara ett vridmoment bort ur kran.

På en promenad genom stan, en dag i början på september....
Det har regnat ordentligt någon vecka innan, och det syns både här och där.

Inne i stadsparken.

Inte långt från kraftverket, där vattnet släpps på rätt kraftigt.













Från Risön, med Multråberget lång därborta.














På väg mot kvällning. Utanför min arbetsplats. Nära där jag bor.

På besök hos kär väninna. Lugn och harmoni. Underbart vackert. Inga ord behövs...

Just denna dag (fredag den 12 augusti 2011) och på denna plats (Myregården i Resele)
sattes min inspiration igång igen - nämligen att fota det vackra och fantastiska som finns överallt!



Och istället för att lägga över mina bilder från mobilkamera till datorn,
och placera dem i mappar där jag sällan hittar och tittar på dem,
så lägger jag dem här istället - i min nya fotoblogg!

Välkomna att titta runt.